Vad fan händer? deppmode kanske det kallas. Hatar det verkligen.. Bokstavligt talat. Vill bara dra täcket över huvudet och stanna där. Det känns tuffare än någonsin.. det jobbigaste är att det finns så mycket jag bara vill skrika ut men det tar liksom stopp direkt jag försöker. Frågan är egentligen varför? varför jag ens ska försöka. För jag vet, att nästan ingen skulle förstå. Nu låter det kanske som världens grej, vilket det kanske inte är. För er. Men för mig .. det känns som att man hamnar i en återvändsgränd om och om igen. Varför kan inte allting bara gå som man vill? Mitt liv är underbart, om man ser det utifrån.. Men inom mig finns det någonting som saknas. Vill bara att den sista pusselbiten faller på plats. Kämpar man så går det, det handlar bara om mod. Just det som jag inte har, inte just nu.. Har man inget tålamod heller så är det raka vägen till botten innan man ens börjat ta sig upp.