Har fått dessa frågor nu väldigt mycket den senaste tiden:
Varför har du ingen pojkvän?
Träffar du någon nu?
Vad hände?

Såhär ligger det till. Jag har haft mina förhållanden, Första på över fyra år då jag var lyckligast i hela världen. Allting rullade på som det skulle och det höll som sagt väldigt länge. Sedan hände det lite mindre bra saker som ledde till att det tog slut.

Sen nu i våras hade jag också ett förhållande på några månader. Det blev ju pannkaka av alltihopa av några anledningar. Och det tänker jag inte ta upp här. För folk kan inte skilja på sanningen / lögner.

Jaja, Jag orkar iallafall inte ge mig in i något nytt förhållande just nu. Jag behöver ensamtid. Det är alldeles för mycket som händer just nu, Jobb, resor, flytt och de ena med det andra. Jag kan träffa så super gulliga killar men ändå blir jag så tillbaka dragen. Känner bara att det blir för mycket. Jag tror att det beror på rädsla. I mina senaste förhållanden har det alltid slutat med att någon av oss blivit sårad. Tror det är största anledningen till varför jag är såhär. Jag vill helt enkelt vänta... vänta på att träffa den rätta, Som jag blir riktigt kär i .. Då jag verkligen känner att, Den här killen vill jag leva med, Han vill jag bo med, skaffa barn med och hela baletten. Jag är inte en sån som vill ha massa korta förhållanden hit och dit. Ska det vara, så ska det vara på riktigt och långvarigt. Jag vill kunna lita på personen till 100%. Jag kan inte säga att jag har varit den bästa flickvännen genom tiderna. Men visar man förtroende för mig, Gör jag samma sak tillbaka. Och jag har inte bråttom. Jag är bara inne i en period då jag känner att jag vill vara ensam. Komma på rätt banor, göra vad jag vill och slippa tänka på annat.

That's it! Det finns en tid för mig också. Då jag är redo att gå från 1 till 2 ;)
Och med det säger jag godnatt ♥